Villabloggen

Även den andra organisationen som företräder bostadsrättsföreningar, SBC, går i svaromål på vår debattartikel i Dagens Nyheter. Repliken inleds med en aggresiv retorik för att sedan gå över i en rad konstateranden som i sak helt är i linje med vad vi också anser. Några exempel:
 
- SBC håller med om att den kommunala fastighetsavgiften för villaägare borde sänkas.
- SBC håller med om att överlåtelseskatterna drabbar villaägare orimligt hårt.
- SBC håller med om att taxeringssystemet borde avskaffas.
- SBC anser att förmögenhetsskatten var ett gissel för villaägare, underförstått ej för ägare av bostadsrätter.
- SBC borde rimligtvis därmed också anse att en återinförd förmögenhetsskatt främst skulle drabba villaägare.
- SBC delar vår uppfattning om att boendet egentligen inte borde beskattas överhuvud taget.

De konstaterat vidare - precis som HSB - att ränteavdragen borde ha varit med i undersökningen. Precis som HSB borser de då från att föreningarnas räntekostnader visst är avdragsberättigade - om lånen strimlas (flyttas över på andelsägarna).

De menar även att jämförelser är svåra. Detta är bara att instämma med. Det är ett skäl till varför vår jämförelse endast handlar om skatter, inte andra kostnader som är förknippade med boendet (det finns sådant som fördyrar och förbilligar för båda upplåtelseformerna). Ett annat skäl till att vi fokuserat på skatterna är givetvis att de rödgröna lagt ett förslag som ytterligare skulle öka skillnaden mellan småhus och bostadsrätter. Som om det inte var nog med att småhusägare betalar 12-20 gånger mer i skatt än den som väljer att bosätta sig i en bostadsrätt, sett över en tioårsperiod.

En ägare av en bostadsrätt har samma avdragsmöjlighet för sina räntekostnader som en ägare av ett småhus. Om en förening vill nyttja avdragsmöjligheten kan den således flytta lånen från föreningen till andelsägarna. Detta kallas för att strimla föreningens lån och förekommer i just de fall där föreningens medlemmar vill sänka sina totala räntekostnader.

Antag att en förening nyligen har strimlat sina lån och därför är skuldfri. För alla som köper en lägenhet i denna förening blir skatten då 12-20 gånger lägre än för dem som köper ett eget hus, sett över en tioårsperiod. Ränteavdraget hamnar på samma nivå oavsett val av boendeform. Mer läsning om skatternas fördelning finns i vår rapport.

Sture Blomgren har dock rätt i ett avseende: Vi har faktiskt exkluderat en del vid jämförelsen - nämligen förmögenhetsskatten. Denna drabbade tidigare endast småhusägare eftersom förmögenhetsvärdet på bostadsrätter avviker kraftigt från bostadsrättens faktiska marknadsvärde.

Sture Blomgren avslutar sin replik med frågan om Villaägarna är beredda att verka för avskaffade ränteavdrag. Svaret är givetvis nej, och jag tvivlar på att de som bor i HSB:s lägenheter stödjer hans tanke. 

Men frågan kan också besvaras med en motfråga: Är HSB beredd att låta en eventuellt återinförd förmögenhetsskatt baseras på ett korrekt marknadsvärde för bostadsrätter, eller anser han att ägaren av en bostadsrätt ska vara gynnad jämfört med småhusägare även i detta avseende?

DN-debatt har idag publicerat en debattartikel från Villaägarna, där vi konstaterar att skatteuttaget för den som väljer att bo i småhus är 12 gånger högre än för den som bosätter sig i en bostadsrätt.

Frågan är varför denna skillnad anses rimlig, och varför oppositionen vill öka den ytterligare?

Vår uppfattning är att det godtyckliga och missvisande taxeringssystemet istället borde avskaffas, så att återinförd fastighets- och förmögenhetsskatt i princip omöjliggörs. Det är även rimligt att ägandet av bostäder behandlas likvärdigt - oavsett om det sker indirekt genom en bostadsrätt eller genom direkt ägande av ett småhus.

Jan G Andersson kan vara stolt över en sak. Han har med ledaren ”Villaägarlobbyn och sanningen” just slagit rekord i osmakliga insinuationer, missvisande fakta och löjeväckande antydningar.

Villaägarnas Riksförbund är en organisation med 321 000 medlemshushåll fördelade över hela landet. Vi företräder ett brett genomsnitt av vanliga småhusägare, vars partipolitiska färgskala är representativ med befolkningen i stort.

Detta avspeglas också i de frågor vi driver för att påverka politiska beslutsfattare. Under de senaste åren har vi bland annat lyft fram konstruktiva förslag för lägre energikostnader, ökad trygghet för de småhusägare som hyr marken av kommunen, bättre skydd mot kapade lagfarter och för en bostadspolitik som leder till ökat utbud av byggbar mark, så att fler kan förverkliga sina drömmar om ett eget hus. 

Att som Jan G Andersson insinuera att vi endast driver frågor för ”alla i rikemansreservaten”, för de ”välbesuttna” och för ”överklassreservatens privilegier” är inte bara i sak djupt felaktigt. Det visar också att han inte har något intresse av att ge sina läsare en korrekt bild av den omvärld han är satt att bevaka och kommentera. 

Givetvis står också skattefrågor högt på vår agenda, eftersom skatter – speciellt när de höjs kraftigt – har stor betydelse för många småhusägares förutsättningar att bo kvar i sina hem. Den tidigare fastighetsskatten var ett problem framför allt för många med stora lån eller små inkomster och som därmed hade små marginaler i sin boendeekonomi. Detta eftersom den i framför allt storstadsregioner och attraktiva kustområden plötsligt kunde öka med 10 000-tals kronor.  För den vars inkomster var oförändrade innebar detta en stor privatekonomisk utmaning.

Den sittande regeringens reform av fastighetsskatten var viktig och välkommen men inte perfekt. Villaägarna riktade framför allt kritik mot att det godtyckliga taxeringssystemet blev kvar som bas för beskattning för alla med låga taxeringsvärden, samt att deras 25-procentiga skattesänkning snart kom att ätas upp av höjda taxeringsvärden. Vi kritiserade också införandet av den uppskovsskatt som de rödgröna nu vill sänka, inte minst eftersom den hade en retroaktiv effekt och därför påverkade privatekonomin lika oförutsett som den tidigare fastighetsskatten gjort.

I vårt remissyttrande på regeringens reform föreslog vi en kommunal avgift med tak på 2 800 kronor istället för 6 000 kronor, därför att vi ansåg att hela landet borde gynnas av en reform. Vår finansiering skedde inom boendesektorn .

Jan G Andersson påstår att ”personer med låga inkomster inte får någon höjd fastighetsskatt” när de rödgröna ska återinföra den – i en första våg för de högt taxerade husen. Inte heller detta är sant. Faktum är att alla som har en inkomst över 13 306 kronor och som bor i ett högt taxerat hus får en höjd fastighetsskatt. Detta trots begränsningsregeln, som alltså bara begränsar hur mycket skatten ökar med.

Inte heller har han rätt när han påstår att begränsningsregeln under den socialdemokratiska regeringen innebar att ingen fick höjd skatt. Den hade nämligen ett undantag – och gällde inte för exempelvis pensionärer som var bosatta i ett hus vars taxeringsvärde plötsligt steg över tre miljonersgränsen. För dem kunde alltså skatten öka kraftigt utan att deras pensioner förändrades.   

Villaägarnas principiella motstånd mot fastighetsskatten – oavsett hur många som inledningsvis drabbas – handlar om att skatteuttag baserat på godtyckliga och skenande taxeringsvärden skapar oförutsägbarhet och otrygghet i boendet. En sådan beskattning blir mest besvärlig för dem med sämst betalningsförmåga, exempelvis pensionärer som bott i sina hus under många decennier och som köpt dem till helt normala priser.

För Jan G Andersson tycks detta inte vara något problem. Några offer på vägen får accepteras när ”kapitalisterna” som nu har råd att köpa deras hus ska klämmas åt.

Vanliga småhusägare med vanliga inkomster i vanliga hus är de som kommer att drabbas av de rödgrönas hot om att återinföra fastighets- och förmögenhetsskatten, vilket uppmärksammas av Dagens Nyheter. Det enda som skiljer dem som drabbas från de som (än så länge) inte ska få höjd boendeskatt är att de är bosatta i Stockholm med omnejd, alternativt i ett kustområde, och därmed haft haft grannar som köpt dyrt vilket pressat upp taxeringsvärdena.

Men inte nog med det. Många av de som har högt taxerade hus har missvisande taxeringsvärden. Det svenska snittfelet på taxeringsvärdet är drygt en kvarts miljon kronor. I Stockholm är snittfelet ca en halv miljon. Taxeringsvärden är helt enkelt inte ett rättsäkert underlag för beskattning. Det borde därför avvecklas snarare än att öka i betydelse, vilket också riksdagens majoritet har konstaterat och därför uppmanat regeringen att tillsätta en utredning som ser över möjligheten att helt avveckla taxeringen av bostäder.

De rödgrönas förslag förtjänar kritik. Det är ger chockhöjd fastighetsskatt för vanliga småhusägare och det basseras på ett godtyckligt system. Det innebär även att kollektivet småhusägare ska finansiera sänkt fastighetsavgift för kollektivet bostadsrättsinnehavare. Detta trots att småhusägare redan beskattas mångdubbelt högre. Var är rimligheten i oppositionens politik?

Betala den återinförda skatten genom att belåna ditt hus, eller flytta! Det är budskapet som miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson framförde i tisdagens Ekot-sändning.

Uttalandet är illavarslande och cyniskt. Det är enligt miljöpartiet rimligt att höja skatten så till den grad att småhusägares löpande inkomster inte räcker till att betala skattehöjningen. 

Den fråga som måste ställas är om detta är en ny skatteprincip som ska vägleda det rödgröna regeringsalternativets fortsatta reformering av boendeskatter? Vad svarar Mikaela Valterssons partiledare Lars Ohly, förlåt, språkrören Eriksson och Wetterstrand? 

Så har regeringens företrädare äntligen klargjort att den löser problemet med att vissa småhusägare fortfarande tvingas betala 10 000-tals kronor i fastighetsskatt. Detta eftersom byggnaden haft så lågt värde att fastigheten räknats som obebyggd, vilket innebär fastighetsskatt på hela det fiktiva markvärdet.

Att regeringen löser problemet är en följd av att Villaägarna har påtalat problemet. Däremot har valet av lösning brister, vilket påtalats i vårt remissyttrande.

Industrimannen Carl Benett, känd för att ha nära samarbete med socialdemokraterna, menar i en intervju i Dagens Industri att fastighetsskatten bör återinföras.

- "Har du råd att köpa en dyr villa, så kan du betala skatt på den. Det är en av de få skatterna som är svår att undgå. Till skillnad från andra förmögenheter, är det svårt att flytta på villan", säger Carl Bennet till Dagens Industri.

Precis. Det är därför de som får svårt att betala en galopperade fastighetsskatt inte kan flytta på villan utan tvingas flytta från villan.

Att det ska vara så svårt för s-märkta opinionsbildare att inse eller vilja se att en skatt som saknar tydlig koppling till betalningsförmåga och som baseras på påhittade fastighetsvärden alltid kommer att leda till privatekonomiska problem.